rest in peace

2013.12.05Det var den dagen världen förlorade ännu en far, son och make. Och jag förlorade min farbror. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Vad kan man skriva när något så hemskt som detta har inträffat? Dessa dagar har känts som rena helvetet. Tre dagar i sträck har vi alla suttit tillsammans och bara gråtit. Bett och gråtit. Tar tårarna aldrig slut, eller? Det tär verkligen på ens krafter att gråta så mycket som vi gjort. Och det är vid tanken på hans familj - hans underbara fru och tre söner - som gör att mina tårar inte verkar få något slut. Jag vet att de är starka nog att klara sig igenom detta. Jag hoppas att jag lever den dag de hittat botemedlet för cancer. 
 
Vila i frid farbror. Du har det bättre där uppe i himlen